sweetness,

det är ganska jobbigt att leva faktiskt. ibland önskar jag att jag hållit vid mitt löfte jag gav mig själv den sjätte oktober förra året. jag tror att mycket hade varit lättare. dessutom tror jag att jag skulle varit annorlunda och allting skulle bara varit.. annorlunda. jag hade säkert gått klart skolan, klarat allt. kanske fixat jobb under sommaren, för jag hade säkert tränat mer och i och med detta kunnat använda mitt knä bättre. jag kanske haft körkortet redan. kanske hade åkt ut på semester med bestis neråt i sverige. träffat massa älskade vänner som jag saknar o.s.v.

fast then again, hur kan man veta. jag kan ju inte veta hur allt skulle blivit om jag gjort som jag sa. jag kan faktiskt inte säga om det hade varit bättre. med tanke på hur allting var precis innan mitt liv förändrades, det hade nog varit ganska jobbigt istället för helt underbart.

fast det kanske hade gått över, fast jag kanske hade förlorat lite av livet. eller så hade jag förlorat allt och inte velat leva mer. och om jag gjort om mitt beslut hade jag dessutom blivit av med massa minnen. för allt som allt så har ju sommaren varit bra, även fast det inte blev som planerat. det är det jag tror vi gör fel, vi planerar för mycket. vi tror att livet ska gå att välja och designa det så som vi vill ha det. men det går aldrig. egentligen ska man sluta bry sig och bara ta för sig av det livet ger.

jag vet inte hur mycket jag ångrar att jag bröt mitt löfte. ibland ångrar jag mig som bara den och ibland förstår jag inte varför jag har dessa tankar. men det är väl som med allt. everything has a black and a white side. even red.